Dikter

Johan Ludvig Runeberg (1804–77) har varit en uppburen diktare både i Finland och i Sverige. Hans berömmelse vilar främst på Fänrik Ståls sägner och de episka dikterna, men det var de tre samlingarna Dikter(1830, 1833 och 1843) som först gjorde honom känd. DikterI–III innehåller många av den svenska lyrikens vackrast skimrande pärlor. Där finns reminiscenser från Bellman och Franzén, där finns både den högromantiska dikten »Svartsjukans nätter« med sitt vulkaniska bildspråk och sviten »Idyll och epigram«, kännetecknad av den upphöjda enkelhet som senare skulle bli Runebergs särmärke.

Introduktion av Lars Forssell. Kommentarer och ordförklaringar av Lars Huldén.