Peter Englund föddes 1957 i Boden. Efter studenten och värnplikten studerade han arkeologi, teoretisk filosofi samt historia vid Uppsala universitet. Efter en tids arbete inom den militära underrättelsetjänsten återupptog han den akademiska karriären och sin forskning om den svenska stormaktstiden och dess världs- och samhällsuppfattning. Resultatet blev doktorsavhandlingen Det hotade huset: adliga föreställningar om samhället under stormaktstiden (1989). Parallellt med detta arbete ägnade han sig åt att i en mer fritt berättande form skriva om slaget vid Poltava, vilket hade hunnit resultera i det mycket uppmärksammade verket Poltava : en berättelse om en armés undergång redan året dessförinnan. Boken, med dess nära och antiheroiska skildring av soldaternas faktiska verklighet, blev inte enbart en försäljningssuccé utan bidrog också till att det allmänna intresset för historia fick en kraftig skjuts framåt i Sverige. Med hjälp av bland annat dagböcker och brev skildrade han här den svenska arméns katastrofala nederlag 1709.

Att utgå från ett antal individers personliga upplevelser av ett historiskt skeende brukar kallas mikrohistoria och är en metod Englund återkommande använt

Att utgå från ett antal individers personliga upplevelser av ett historiskt skeende brukar kallas mikrohistoria och är en metod Englund återkommande använt, såväl i den efterföljande Stridens skönhet och sorg (1991) som handlar om första världskriget, som när han sedan återvände till den svenska stormaktstiden i verken Ofredsår (1993), Den oövervinnerlige (2000) och Silvermasken (2005). Utöver centrala, men ibland sällsamt gäckande, gestalter som Erik Dahlbergh, Karl X och Drottning Kristina rör sig skildringarna också nära vanliga människornas livsvillkor, oavsett om det gäller förlossningskonst, matvanor eller uppvärmning av hus. Denna närhet är ofta än mer påtaglig i de reportage- och essäsamlingar Englund författat, till exempel Förflutenhetens landskap (1991) och Tystnadens historia och andra essäer (2003). I sitt senaste verk, Onda nätters drömmar, skildrar han genom bevarade vittnesmål av olika slag 39 människoöden vid andra världskrigets vändpunkt, 1942.

Englund har även skrivit reportage från krigen i Kroatien, Bosnien, Afghanistan och Irak, liksom det självbiografiska verket Jag kommer ihåg (2016) och rättsfallsundersökningen Söndagsvägen (2020). Han har även skrivit manus i historiska ämnen för film och tv och även medarbetat i Expressen och Dagens Nyheter med essäer och reportage. Åren 2001–06 innehade han en professur i historiskt och socialt berättande vid Dramatiska Institutet i Stockholm. 

Englund invaldes i Akademien 23 maj 2002 på stol 10 efter Erik Lönnroth och tog sitt inträde 20 december samma år. Den 29 maj 2008 utsågs han till ständig sekreterare, tillträdde posten 1 juni 2009 och kvarstod till 31 maj 2015. Han var adjungerad ledamot av Nobelkommittén 2009–15.