Stol nr 5 - Göran Malmqvist

Göran Malmqvist, född 6 juni 1924 i Jönköping. Språk- och litteraturforskare, sinolog, översättare, professor emeritus vid Stockholms universitet. Han invaldes i Svenska Akademien 11 april 1985 och tog sitt inträde 20 december 1985. Malmqvist efterträdde litteraturforskaren Henry Olsson på stol nr 5. En stor del av sitt liv har han varit verksam utomlands, i Kina, Australien och Storbritannien. Han har tilldelats Kungliga priset 1984 och Kellgrenpriset 2001.

Efter inledande studier i kinesiska för den store svenske sinologen Bernhard Karlgren vid Stockholms högskola studerade Malmqvist i Kina 1948–50, varefter han återvände till Stockholm och där blev filosofie licentiat 1951. Strax därpå inleddes hans internationella forskarkarriär med ett lektorat i kinesiska vid London University 1953–55. Han utnämndes därefter till kulturattaché i Peking och arbetade i Kina under 1956–58. Efter tiden i Kina flyttade han till Australien, där han var verksam i sju år, närmare bestämt vid Australian National University i Canberra. Under de första åren var han docent (1959–61), och efter ett par viktiga uppsatser om kinesisk språkhistoria utnämndes han till professor i kinesiska vid nämnda universitet (1961–65). 1962 blev han dessutom docent vid Stockholms universitet.

Under tiden som professor vid Australian National University publicerade Göran Malmqvist ett flertal vetenskapliga artiklar om såväl forntida som modern kinesiska. Det kan exempelvis handla om fonologiska spörsmål och litterära dialekter under Handynastin, om de bundna formernas syntax i sïchuanesiska och om västmandarinsk fonologi. Den täta lilla skriften Problems and Methods in Chinese Linguistics (1962) är en utomordentlig generell introduktion till kinesisk språkvetenskap.

1965 var ett viktigt år för Göran Malmqvist. Han kallades till Stockholm som professor i sinologi, särskilt nykinesiska, vid den nyinrättade Avdelningen för kinesiska inom Institutionen för orientaliska språk vid Stockholms universitet. Det var också året då hans översättargärning tog sin början, med en serie tolkningar av Tanglyrik i antologin Det förtätade ögonblicket. Sedan dess har Malmqvist översatt 42 volymer av kinesisk litteratur från skilda epoker.

Från och med nu kom Malmqvist att framtona som en allsidig Kinakännare. Han kombinerar utan svårighet vittomspännande översikter över kinesisk historia, religion, politik och geografi med en alltmer mångsidig översättarverksamhet. Som översättare rör han sig fritt mellan olika historiska perioder, olika kinesiska språk, olika litterära genrer.

1971 var ett märkesår i Malmqvists produktion, med ett flertal läroböcker, bl.a. Nykinesisk grammatik och Nykinesisk fonetik, ett flertal översättningar, framför allt i skriftserien Orientaliska studier, samt det stora avsnittet om Den kinesiska litteraturen 500–1779 i den samnordiska Litteraturens världshistoria, vilket 1973 följdes upp med avsnitten om Kinas litteratur 1780–1890 och Den kinesiska litteraturen 1890–1965. Samma år kom översättningen av Lao Shes noveller i Det sorgsna skrattet. 1974 publicerade Malmqvist den populärt hållna volymen Kinesiska är inte svårt.

Samtidigt arbetade han med översättningen av den mer än tusensidiga rövarromanen Shuihu zhuan. På svenska fick verket titeln Berättelser från träskmarkerna och utkom i fyra praktvolymer under 1976–79. Den mustiga historien, som första gången nedtecknades på 1300-talet, har klart muntlig karaktär och ger en enastående rik bild av slutet av Songdynastin, dvs. 1100-talets första decennier.

Ytterligare en likartad monumentalöversättning ingår i Göran Malmqvists gärning. Det är de fem volymerna Färden till västern som kom 1995–96. Färden till västern har samma ställning inom kinesisk kulturhistoria som Iliaden och Odysséen har i västerlandets. Nedtecknad på 1500-talet går historien om hur pilgrimen Tripitaka på 600-talet hämtar buddhismens heliga skrifter till Kina från Indien tillbaka på skrönor som generationer av historieberättare har torgfört och vidareutvecklat. Under 1970- och 80-talen inriktades Malmqvists forskning huvudsakligen på klassisk kinesisk filologi, syntax och semantik.

Malmqvist har också översatt svensk lyrik till engelska, framför allt Tomas Tranströmer, och engelsk lyrik till svenska, framför allt William Blake. Från tiden efter invalet i Svenska Akademien 1985 bör man framför allt notera den mer än 500-sidiga minnesteckningen över hans lärare Bernhard Karlgren, Bernhard Karlgren – Ett forskarporträtt (1995), där han ytterst inkännande och distinkt följer Karlgrens väg genom sinologins pionjärtid, från det tidigare dialektologiska fältarbetet i Kina (1910–12), som resulterade i att medeltidskinesiskans ljudbild kunde rekonstrueras, till den häpnadsväckande rekonstruktionen av fornkinesiskan.

Även under innevarande decennium har Göran Malmqvist fortsatt sin digra översättargärning, bl.a. med översättningar av Laozi, Naiqian Cao och Rui Li. Han har också skrivit en tämligen avspänd samling haiku-dikter, Haiku för ros och oros skull (2002), med motiv både från den skånska uppväxten i Kullabygden och från Kina, närmare bestämt den sydvästkinesiska provinsen Sichuan där han under de kritiska åren 1948–50 vistades i ett buddhistkloster.

Det är också den vistelsen, före, under och efter den kommunistiska nyordningen, som står i centrum för minnesboken Strövtåg i svunna världar (2005). I skildringen av livet i buddhistklostret Baoguosi vid foten av det heliga berget Emei och de många särlingar Malmqvist mötte under sina strövtåg i Kina, framstår mötena med skalder som Li Bo och Du Fu som gedigna höjdpunkter. En viktig del av boken handlar om den översättningens konst som Malmqvist har praktiserat under ett halvsekel, en översättar- och introduktionsgärning som helt saknar motsvarigheter i vår tid.

Text: Jan Arnald