Ur Nobelarkivet för år 1969
I Svenska Akademiens Nobelkommittés arkiv finns de handlingar som speglar arbetsprocessen som leder fram till att en pristagare utses. Handlingarna består av fullständiga kandidatlistor, nomineringsbrev och av Nobelkommitténs utlåtanden. Här kan man ta del av resonemangen bakom besluten, bortom den kortfattade motivering som delges vid tillkännagivadet av en ny pristagare. Nobelkommitténs handlingar är hemliga i femtio år enligt tydliga regler i Nobelstiftelsens grundstadga. Reglerna är desamma för samtliga prisgivande institutioner.
1969 var Nobelkommittén så oenig att man inte lyckades skriva ett gemensamt utlåtande till Akademiens ledamöter. Att tilldela Beckett priset blev ett kontroversiellt beslut. Hans pessimism och svartsyn skulle diskvalificera honom för ett pris med idealisk inriktning menade Anders Österling, kommitténs dåvarande ordförande som skrev:
Beträffande Samuel Beckett måste jag än en gång reservera mig, emedan ett Nobelpris för min uppfattning icke är den rätta belöningen för ett författarskap av så utpräglat negativistisk och deprimerande karaktär. (...)
Karl Ragnar Gierow är av en annan uppfattning:
Pessimismen som sådan betyder inte mycket. Det finns en lättköpt pessimism, som innerst är en sorts belåtenhet över att världen inte är bättre än så här: den kan m.a.o. inte ställa några krav. (...)
Resultatet av kommitténs arbete 1969 blev en rad enskilda utlåtanden och kommitténs sekreterare, Nobelbibliotekarie Anders Ryberg, skriver förklarande i ett tillägg till utskicket till ledamöterna:
De yttranden om årets Nobelpriskandidater av herr Olsson, Gyllensten, Lundkvist och Gierow som här utsänds, var avsedda att tjäna som underlag för ett gemensamt utlåtande. Som man funnit att en sådan redigering skulle bli åtskilligt tidsödande och därtill kanske ogenomförbart, får Ak:ns ledamöter ha fördrag med dem i deras skick av obearbetat utkast.
Till sist nådde man ändå fram till ett beslut och i protokollet från den avgörande sammankomsten 23 oktober 1969 skrevs:
Vidtog Ak:ns slutliga behandling av förslagen från årets Nobelpris i litteratur. Efter företagen omröstning tilldelades den irländske författaren Samuel Beckett detta pris.
En tydlig indikator på vilket kontroversiellt pris det upplevdes som inom Akademien var att ständige sekreteraren höll presentationstalet vid prisutdelningen istället för Nobelkommitténs ordförande – ett kraftigt traditionsbrott. I detta utvecklade han sin syn på Becketts svartsynthet och pessimism.
Den rymmer en människokärlek, ju mera full av förståelse, ju längre ner i det vedervärdiga den drivits, en förtvivlan som måste nå lidandets yttersta gränser för att upptäcka, att det finns ingen gräns där medlidandet tar slut. Ur det läget, i förintelsens grannskap, höjer sig Samuel Becketts diktning som ett hela mänsklighetens miserere, och i dess dova mollton ljuder de beträngdas befrielse och de nödställdas tröst.
Nedan kan du läsa alla yttranden i deras helhet, samt Karl Ragnar Gierows tal vid prisutdelningen den 10 december mm:
Lista över 1969 års Nobelpriskandidater »
Korrespondens mellan Samuel Beckett och Svenska Akademien »
Ständige sekreteraren Karl Ragnar Gierows tal vid prisutdelningen »
Ständige sekreteraren Karl Ragnar Gierows anförande i Sveriges Radio »
Kaj Schueler om den inre splittring 1969 års pris orsakade i Akademien »