Patrick White, Nobelpristagare i litteratur 1973

Patrick White (1912–1990) hade australiska föräldrar och levde i Sydney under barndomen men var från 13-årsåldern internatskoleelev vid Cheltenham College i England. Under andra världskriget tjänstgjorde han dessutom i den brittiska underrättelsetjänsten. Först 1946 återvände han för gott till Australien, tillsammans med den man (Manoly Lascaris) han skulle komma att dela resten av livet med. Det var också nu hans författarskap fann sin form. Det är ett författarskap som inte sällan kombinerar ett yttre och inre sökande i form av expeditioner genom det australiensiska landskapet. I de fysiska och psykiska umbäranden som Whites säregna protagonister utsätter sig för vilar en strävan efter transcendens och självförverkligande. I en intervju uttryckte han sig såhär om sitt hemland:

It’s the country of my origins – that, I think, is what matters in the end, whether one likes it or not. Certainly, I had to experience the outside world and would have felt deprived if I didn’t have that behind me. But it’s from the Australian earth, Australian air, that I derive my literary, my spiritual, sustenance. Even at its most hateful, Australia is necessary to me.

Till hans mest berömda verk hör romanerna The Tree of Man (1955), Voss (1957) samt hans egen favorit: The Solid Mandala (1966). Han skrev därtill även novellsamlingar och pjäser samt självbiografin Flaws in the Glass (1981). Av hälsoskäl reste han inte till Stockholm för att ta emot Nobelpriset och höll inte heller någon Nobelföreläsning.