Dikter av herr Olsson

Dikter av herr Olsson

jag går med en bild

när jag går längs brunnsviken
en förmiddag i november

svävar änderna i dimman
som en långsam bild

mellan träd och grenar
låter jag den vara kvar ett tag

fast jag vet att bilden är falsk
den följer mig på stigen

och den glider under sälg
i det grå som snart löses upp

så går jag med en bild
längs en stig och där bilden

är änder som simmar helt stilla
på himlens mjuka vatten

där det som syns är ingenting
och där ingenting rör sig så fritt

den hängda oxen

lilla målning, väldiga kropp
du hänger där sen sekel

men jag gick alltid förbi
nu slukar du mig i din tömda

bröstkorg, korsfäst uppochner
i skelettljuset som spiller över

grottan av ben inne
i en annan grotta, upplyst

ser in mot fonden, in i
kökspigans ögon i ländens

veck, hon som ser mot dig
eller djuret, osäkert vilket

hon hänger i det hängda
och möter skelande

din egen blick från andra hållet
två voyeurer fastnaglade

vid varandra, vid svalget
av blod och minne

jag ser och är det hängda djuret
du ser och är det hängda djuret

så framställd, ångande
mordkammaren

djurpassionen
delad av ögon, fruktan

trådarna

till agnes

trådarna som faller ur dig
stiger åter

in i drömtyget
från väggens källa

ut ur diktaturerna
faller syskonvägar

svallande över betongen
och så tillbaka

där är du samlad
i murens krön

medan vildhjärtat tuggar
sig in i det delade

trådar av koppar,
trådar av järn

hår, nervbanor
i en dubbel kröning

där är du samlad
i luften som talar

källa till källa
och utan modersmål

har du sett ett Y?

i drömmen på den slitna madrassen
svävar en egyptisk gudinna

hon höjer sina armar
i ett danssteg som håller dig kvar

det är timmarna innan dagen gryr
och allt kan börja om igen:

en stam som är kluven
en klyvnad som är hel

armarna vilar i jordens sav
ingen bokstav är så outtömlig

ett vägskäl minns dig
två floder flyter samman

har du sett ett Y, en androgyn
som brinner med två lågor?

jag mötte idag två ögon på en gata
och höll på att brinna upp

det finns andra bokstäver
men det finns bara en bokstav

det finns andra människor
men det finns bara en människa

valwiger

där uppför stupet
efter torra blixtar i natten
och klot av is
över skallar springande
över den osynliga floden
i mörkret
kommer stillheten
och blodet som sjuder
genom vinstockar
i axelhöjd
sten efter sten
steg efter steg
kalvariematt honungsgult
brant lyser gräset
den smala stigen
mellan moln och flod
och högt däruppe
kronor av skuggande bokar
där middagstimmen
silar ljuset
genom hjässan
slungat av din
egen berusade sol

utan sadel utan häst

kasta inte solåret
över axeln
för att du är utan sadel
och utan häst
ryttarens leende
håller dig upprätt
tomrummet
håller dig upprätt
de nyutspruckna löven
de vissna löven
allt som du vunnit
allt som du förlorat
håller dig upprätt
regnet som faller
för alla, för ingen
soforaträdets dans
håller dig upprätt
allt som du älskar
håller dig upprätt