Pablo Neruda

"Att komma fram till ett sammanfattande omdöme om hans verk är för mig lika omöjligt som att simma över Amazonfloden" skrev Svenska Akademiens dåvarande ständiga sekreterare, Karl Ragnar Gierow, om Pablo Nerudas författarskap och fortsätter: "Tack vare de utomordentliga korkdynor, varmed herr Lundkvist och prof. Ahnlund bisprungit den nödställde, håller jag mig dock flytande."

"Herr Lundkvist" och "prof. Ahnlund" var akademikollegorna Artur Lundkvist och Nils Ahnlund. Särskilt Artur Lundkvist var en framstående introduktör av latinamerikansk litteratur och kom att spela en avgörande roll i att övertyga en icke helt enig Nobelkommitté om att belöna den chilenske poeten Pablo Neruda. 

Pablo Neruda föddes som Ricardo Neftalí Reyes Basualto i staden Parral i Chile 1904 och avled 1973 i Santiago. Pseudonymen Pablo Neruda tog han sig som fjortonåring för att dölja sitt skrivande för fadern, som hade helt andra framtidsplaner för honom. Sitt tidiga genombrott fick han med Veinte poemas de amor y una canción desesperada (1924; ”20 kärleksdikter och en förtvivlad sång”) och just kärleken och erotiken skulle vara återkommande teman i hans poesi. Men i takt med hans ökade politiska medvetenhet och intresse fick även hans diktning politisk och historisk färg. 1945 blev Neruda senator och samma år gick han in i Chiles kommunistparti. Han kom snart att utsättas för politisk förföljelse och levde under jorden ett år innan han 1949 gick i landsflykt. Under denna tid skrev han ett av sina mest berömda verk, Canto general  (1950), som skildrar hela den latinamerikanska kontinenten, såväl vad gäller dess flora och fauna som dess dramatiska historia och sociala omvälvningar.

Vid sidan av sitt författarskap hade Neruda en karriär som diplomat, i en första etapp som konsul i Sydöstasien 1927–32 och i Spanien 1934–36. Åren 1970–72 var Neruda dessutom Allenderegimens ambassadör i Paris.

I den här utställningen kan du bland annat läsa Nobelkommitténs olika utlåtanden samt ta del av pressklipp och annat.